I den vackra staden Turin, som var Italiens huvudstad de fyra första åren efter enandet, blev vi mottagna med värme och ljuvlig italiensk mat av den indignerade men likväl oerhört positiva Rebecka Sjöberg.

En av Turins många arkader.

Rebecka

Rebeckas magsäck?

Varje lördags hålls en gigantiskt loppmarknad längs flera gator i Turin. Kreti och Pleti ställer ut sina prylar och övriga Turinbor kommer och tittar. På markanden kan man köpa allt från ”kalashnikovs till kameler” plus en hel del annat. I närheten av detta affärsvimmel ligger saluhallen (där man kan köpa komagsäckar), frukt- och grönsaksmarknaden och fiskmarknaden. På den sistnämnda är stämningen en annan än på ICA Maxi, i alla fall Maxi i Umeå. (Det gäller även Konsum i Umeå) Klicka på fiskmarknad för att lyssna.

Fiskmarknad

Fredagskvällen ägnades – efter risotto, grislini och tiramisu – åt Luuk, Lindström och Skavlan. Mycket kan sägas om kvällens avsnitt av Skavlan med den mist sagt märkliga sammansättningen av gäster. Roberto Savianos berättelse om att maffian, korruptionen och tystnadens kultur i Italien är verkligen värd att lyssnas på. Programmet ligger kvar t.o.m 26 februari. (Hoppa med fördel över mittdelen. Då slipper ni både Björn Ranelid och framför allt Torsten Flink.)

I månaden maj år 1800 korsade Napoleon Alperna vid Sankt Gotthardspasset. Knappt 212 år senare korsade Jennifer Alperna vid samma pass. Vi får se om även denna bild går till historien. För övrigt är sträckan mycket vacker.

N. Bonaparte

J. Vestergård

Alper

Hade vi likt Napoleon tagit oss fram till häst istället för med tåg hade vi undsluppit en del komplikationer. Att läsa instruktionerna på tågbiljetten var exempelvis något som Napoleon inte behövde göra och som vi missade då vi köpte biljetten som skulle ta oss mellan Milano och Turin. Om vi tittat lite nogrannare  kunde vi ha listat ut att den skulle stämplas för att vara giltig. Konduktören blev dock inte alls arg på oss och vi slapp betala de dryga böterna som följer av att åka med ostämplad biljett. Här kan du lyssna på när fuskåkarna avslöjas. I slutet av tågresan kom konduktören och slog sig ner på sätet bredvid oss. Han förklarade att vi undsluppit böter eftersom man kan lita på nordeuropéer. Vidare berättade han att anledningen till att italienska tågbolaget TrenItalia går så dåligt beror på att zigenare och människor med svart hud låter bli att stämpla biljetten och istället återanvänder den hundra gånger, tusen gånger ja tio tusen gånger.

Hade ni tänkt er bilder som denna får ni köpa en kalender i Zürich.

I Zürich blev vi (trots vårt motstånd mot kungahus) kungligt mottagna av Sofia och Jocke Prüller.

Luxemburgerli

I Zürich centrum finns butiken Sprüengli där det säljs helt makalöst goda praliner och tryfflar samt luxemburgerli (en variant eller kanske till och med ett annat ord för macarons) i en mängd olika smaker och färger. In i butiken steg en man – som inte helt smälte in bland damer med gucciväskor och herrar i finrock – som vi utifrån hårlängd och klädsel och gitarrväskan i handen antog vara gatumusiker eller liknande. Han gick rakt fram till disken och köpte två luxenburgerli. Ena tog han i handen och den andra stoppade han på väg ut ur butiken i munnen. Det såg så härligt ut. Lite skönt nonchalant och förnöjsamt på nått sätt. Livsnjutsamt.

Bratwurstgodis med colasmak är en annan delikatess

Här har kanske polisen köpt godsaker sen Gustav II Adolfs tid.

Conditorei Schober - här samlas folk, gammal som ung för att äta diverse läckerheter.

Vykortsshopping i gamla stan. Kusin Sofia ger goda råd.

Fin trappa

München är en härlig stad, dessutom bor det trevliga människor där särskilt i den lilla förstaden Germering. Vi fick bo och umgås med familjen Sauermann i några lyxiga dagar. Det var skoj att se Angelas tyska vardag då vi fått lära känna henne som utbytesstudent i Umeå.

Fräulein Sauermann

Angelas ateljé. (Katrin Zeises bilder i bakgrunden och ett självporträtt av Angela i förgrunden. (Rattelse: Bilden i mitten, staende mot vaggen ar ocksa Angelas))

Brezel - en mjukare och större variant av salta pinnar. Dessutom mycket godare.

Bavaria - Bayern personifierad. "Bara Nero och jag kan bygga sådana enorma statyer" sa Ludvig I år 1850 då detta var den största statyn som tillverkats sedan antiken.

Fallen ängel

Grosse Aula på Ludwig-Maximilians-Universität

Weisse Rose - syskonen Scholls flygblad som försökte få det tyska folket att vända sig mot sin ledning under andra världskriget. Utdelandet av flygbladen på universitetet kostade dem livet.

Haus der Kunst (ursprungligen kallat Haus der Deutschen Kunst)

Idag hör man lekande barn (klicka på det blåmarkerade för att lyssna) i det av nazisterna byggda Haus der Deutschen Kunst. Huset stod färdigt 1937 och dess första utställning bestod av sådan konst som godkänts av den nazistiska ledningen. ”Urartad konst” som expressionism och kubism – framförallt av judiska konstnärer var inte tillåtet.

U-Bahn

Jennifer visar Münchens hetaste accessoar

Johannes – Viktors bror –  har tillsammans med sin fru Christina fyra barn: Nathanael, Noah, Thaddeus och Thabita. De är fyra personer som helt saknar mellanlägen, antingen är de on eller off. On betyder: skrik, skratt, glädjetjut, spring och fight. Off-läget infaller vid två tillfällen – vid sömn och vid filmtittande (se de nedersta bilderna).

Nathanael

Noah & Thaddeus

Thabita

En anledning till on-läget?

fokus

nagelbandsymfoni

Straßenbahn linie 71

Café Hawelka

Café Hawelka – ett café vi tidigare besökt men då tvingats vända i dörren på grund av den extremt  rökfyllda luften därinne. Till och med i Österrike kan numera rökallergiker ta en kaffe (på de flesta caféer iaf). Frågan är hur gammal den förre ägaren Leopold Hawelka hade blivit om rökförbudet införts för 70 år sedan då han startade caféet tillsammans med sin fru. Leopold arbetade fram till veckan innan han avled 29 december 2011, 100 år gammal.

Café Sacher

Efter en kopp heiße Schokolade och en kopp Minze Tee på det kulturella café Hawelka gick vi vidare till snobbiga café Sacher för den obligatoriska men mindre goda sachertårtan. Caférundan avslutades på det populära men dock inte fullt så lyxiga McCafé.

Vi blev förda till ett mycket högt berg och blev visade hela Wiens tågrike och all dess härlighet.

Rangerbangården i Wien

Rangerbangården i Wien

Rangerbangården i Wien

Rangerbangården i Wien

Rangerbangården i Wien - Zentralfriedhofs kyrka i bakgrunden. Vid denna ligger sedan länge våra vänner Strauss, Schubert och Beethoven och sover.

Färden fran Berlin till Wien gick genom Tjeckien. En helt underbar tagresa. Inte minst pa grund av den fina restaurangvagnen men framförallt för att tagresan gick längs den ståtliga floden Elbe. Slussarna och pråmarna fick mig att minnas en tidigare resa.

Tre färdvägar vid sidan av varandra.

Annorlunda lampa

Givetvis betjänades vi vid bordet

Lok i Tjeckien

Tjeckiska informationstavlor

Skorstenar - tecken pa utveckling

elproduktion