I Zürich blev vi (trots vårt motstånd mot kungahus) kungligt mottagna av Sofia och Jocke Prüller.
I Zürich centrum finns butiken Sprüengli där det säljs helt makalöst goda praliner och tryfflar samt luxemburgerli (en variant eller kanske till och med ett annat ord för macarons) i en mängd olika smaker och färger. In i butiken steg en man – som inte helt smälte in bland damer med gucciväskor och herrar i finrock – som vi utifrån hårlängd och klädsel och gitarrväskan i handen antog vara gatumusiker eller liknande. Han gick rakt fram till disken och köpte två luxenburgerli. Ena tog han i handen och den andra stoppade han på väg ut ur butiken i munnen. Det såg så härligt ut. Lite skönt nonchalant och förnöjsamt på nått sätt. Livsnjutsamt.
Å vad mysigt det ser ut, jag tycker helt klart era egna bilder också duger! Var längesen ni skrev nu, så undrade var ni hade tagit vägen. Så tur att ni skrev nu så att jag slapp bli orolig : )
Ta hand om er!
Kram Lisa
Som hjorten efter vatten.. nästan.. har jag längtat efter en uppdatering från er! Härligt! Ni verkar trivas! Gillar att er reseskildring innehåller så blandade och ytterst välanpassade mått av kultur, historia, konst, ljud, bild, text, språk, mode och mat:) Och ffa två så bildsköna och fina personer som ni! Slängkyssar!
Blir allt lite nyfiken på hur det där mottagandet såg ut och hur det där korvgodiset smakade!
Folk från Nordeuropa är ju pålitliga….. Kul att höra era röster. Hoppas magarna era håller. Njut av värmen. Här har vi motsatsen. Kr