Trots att vi turistade i Bangkok i tre dygn vet vi inte särskilt mycket om staden. Om två av stadens ambassader vet vi däremot allt. Vi har stenkoll på handläggningstider, avgifter, krav på ansökningsformulär och kanske det knepigaste: hur man hittar dit. Första dagen i Bangkok lämnade vi in våra visumansökningar för Kina. Följande dag hämtade vi ut våra visumsförsedda pass och lämnade samma eftermiddag passen på mongolska ambassaden. Också de kunde hämtas ut påföljande dag, vilket var samma dag som vi steg på tåget mot Laos. Det låter enkelt men det ligger mycket nervositet bakom. Tänk om vi inte skulle få visum till Kina, vad händer med våra resplaner då? Hinner vi ansöka om visum i något annat land innan vi når Kina? Vågar vi boka tågbiljetter inom Kina utan att ha visumet klart? Vad händer om tågbiljetterna hinner ta slut innan vi får visumet? Har vi någon plan B?

Tiden som inte spenderades på ambassader ägnade vi åt tempelbesök, båtfärd på floden Chao Phraya och spisning av mat. Fantastiskt god mat för övrigt. En hel del energi gick åt till att försöka undvika två saker: lurendrejare och västerländska turister. Det sistnämnda visade sig vara omöjligt att slippa. Klockan tre utanför palatset stötte vi på det förstnämnda, en guide som meddelade oss att palatset vi tänkt besöka tyvärr redan var stängt men att han hade en hel del tips på vad vi istället kunde ägna eftermiddagen åt. Samtidigt som guiden berättade för oss om sina suveräna erbjudanden hörde vi i högtalaren bredvid oss speakerrösten från palatset meddela det HÄR.

Templets ingång.

Vid den liggande buddans fötter. I Wat Pho-templet ligger den 46 meter långa buddan utsträckt och vilar sig.

Medpassagerare på flodbåten.

Thailändsk vägkrog. Praktexempel på hur restaurangerna ser ut som serverar den bästa maten.

Inkopplad och uppkopplad.

Tåginstruktioner på tåget mellan Thailand och Laos.