chopsticks

Det går inte att blogga om Malaysia utan att nämna maten. Enligt DN utnämndes Kuala Lumpur för tre år sedan till staden med världens bästa och billigaste gatumat. Malaysias kulinariska mästerlighet har två sidor. Båda finns representerade i Cynthias familj då hennes syster enligt uppgift ska vara oerhört skicklig på att laga god mat och Cynthia om möjligt ännu skickligare på att äta den.

Cynthia gick med stor entusiasm in i uppgiften att presentera Malaysias matutbud. Hon tog med oss till både stora flådiga restauranger och små matställen mindre än svenska gautkök. Själv var hon väldigt förtjust i allt hon rekommenderade oss att prova och blev därför ofta besviken på att vi inte alltid var fullt lika nöjda. Skolade som vi är i att mat ska ha en ganska fast konsistens, att det ska vara tuggmotstånd och att djuren man äter ska se så lite djuriga ut som möjligt fick vi tänka om. Mycket av den malaysiska maten ångkokas alternativt läggs i en soppa. Bägge tillagningsteknikerna resulterar i att maten ibland blir vad vi helt enkelt upplevde som slemmig. Vi slukade dock allt från bläckfiskbebisar till romfyllda sillar. Cynthias favorit är stekta fiskhuvuden.

Chicken Rice Balls anses vara en delikatess. Rätten består av hackad kyckling...

...och risbollar

Restaurangerna i Malaysia är ofta små och för att äta på de bästa (mest hypade) restaurangerna kan folk stå och köa i timmar. I restaurangen ovan som serverade satay (spett med allsköns mat som doppas i kryddig, kokande jordnötssås) stod vi i kö i två och en halv timme.Kockarna jobbar på högvarv.

Kockarna jobbar på högvarv.

pannkakstårta

Dim sum. I korgarna finns olika småsaker som ångkokas och äts till frukost.

Lunch innehållandes bland annat Thunder Tea Rice. En soppa bestående av grönt te, färsk basilika och mynta hälls över ris som är blandat med finhackade grönsaker.

fiskätande

Cynthias mamma Jeanni som tillsammans med Cynthias pappa Anthony inte bara bjöd oss på middag utan också betalade hela vår vistelse i KL.

En dag i KL tog Cynhtia med oss på lunch på den Michelinstjärnebelönade restaurangen Din Tai Fung. Deras dumplings, som alla viks ihop med tretton veck, var verkligen ett gastronimiskt himmelrike. Med ett stadigt grepp om chopsticksen tog vi tag en dumpling, bet ett hål i den för att suga i oss soppan innuti och doppade sedan den i en blandning av vinäger och riven färsk ingefära. Ljuvligt tänkte hjärnan och smaklökarna gjorde en kullerbytta av glädje.

Vi har för övrigt knäckt koden för att hitta den bästa lokala maten i Sydostasien. Restaurangen ska gärna vara utan menyer på engelska, definitivt ha några lokala gäster och helst ha hela möblemanget i plast.