Drömmen om att ha en annan kropp än den man fått tycks ha global spridning. Likt det röda garnet som markerar vår resrutt är kroppsfixering något som följt oss på resan som en röd tråd genom Europa och Asien. Överallt har vi hört människor beklaga sig över hur de ser ut och önska sig ett utseende de högst sannolikt aldrig kommer att få. Det fåniga med utseendefixering ligger kanske inte främst i att vi strävar efter att bli det vi uppfattar som snyggare utan att vi ständigt går på lögnen om att vi vore lyckligare om vi bara såg annorlunda ut. Dessutom är det märkligt att vi även om det finns generella drag i det vi ser som den ultimata kroppen – drag som påminner mycket om supermodellernas kroppar – också avundsjukt kan önska oss varandras utseende. Philomina i Indien ogillar sina långa tunna ben och skulle vilja att de vore rundare och satt på en kropp med lite mer former. Samtidigt kan den korta och kurviga Marina i Ukraina se sig i spegeln och önska sig en slankare kropp med smala snygga ben. Cynthia i Malaysia har vad som i Sverige skulle kunna betraktas som den perfekta hyn: slät, fläckfri med vacker ljusbrun nyans. Själv önskar hon att hon bodde i Sverige igen eftersom hon då det var mer än trettio minusgrader fick den där skandinaviska rödaktiga tonen i huden som ser så fräsch och hälsosam ut. Hon tycker att hennes hud är ful nu eftersom den är alldeles för brun.
När vi var i Indien träffade vi vänner vi inte sett på över två år. Det första de gjorde, innan de frågade hur familjen har det, hur det går på jobbet och när vi egentligen ska skaffa barn, var att kommentera vårt utseende. De var bekymrade och uttryckte det. ”Before you were nice and fat, now you´re like this only”, sades anklagande och ett lillfinger visades upp. Det är ganska komiskt när en liten tunn indisk kvinna som på grund av år av hårt arbete och för lite mat har en vikt på runt fyrtio kilo beskyller en för att vara mager. Från att ha varit härligt tjock och fet har man nu blivit smalare än den smalaste fotomodell och därmed kanske äntligen nått idealkroppen. Nu när ens kropp har samma storlek som ett lillfinger.
Vi lever i en märklig värld.
Äntligen är jag tillbaka på er blogg efter en månads frånvaro känns det som.
Ja.. vi lever sannerligen i en märklig värld och jag känner igen era tankar från möten med människor från olika kulturer. Jag vill vara ute i solen i Indien och de vill ha min vita hy.. hmm.