Äntligen var vi alltså i Iran, landet som vi hört så mycket om i media men likväl visste så lite om. Att Iran endast skulle vara det som tas upp i media verkade inte så sannolikt men att vi skulle möta så mycket nyfikenhet, gästfrihet, hjälp och värme hade vi inte räknat med. Nog för att vi hade hört att iranier skulle vara världens gästfriaste men att uppleva det i praktiken är förstås annorlunda än att bara läsa om det. Emma och Hrand tyckte inte att de skulle bo i den sköna sängen som de annars huserar i utan de sov på filtar i ett annat rum under de dagar vi var där. Detta är inget vi skulle förvänta oss ens av någon vi känner väl vilket gjorde det än mer häftigt och lite genant när vår kompis pappas kusin plus make (båda över 55 år gamla) gjorde det. ”For Iranians having guests is a celebration” som Hrand uttryckte det, något som visades både i ord och handling.

Teheran är en gigantisk storstad med en trafik som aldrig upphör att förvåna och förskräcka. Att korsa gatan i Indien går som en dans (liknelsen gäller dansanta personer) jämfört med Teheran. Trottoarer finns det gott om men dessa befolkas i lika stor utsträckning av snabbt färdande motorcyklar som ytterst långsamt flanerande storstadsbor. Storleken på stan verkar alltså inte ha påverkat teheranier till att bli stressade när de promenerar utan den stressen tycks de ta ut när de kör bil/motorcykel och när de ska in i en tunnelbanevagn. Då pressar sig alla mot dörrarna, så intensivt att dörrarna ibland inte ens kan öppnas. Vagnarna blir så fulla att alla inte kommer med tågen. De som stannar kvar på perrongen för att ta nästa tåg kan då hjälpa dem som kommit ombord genom att utifrån trycka in de sista passagerarna så att dörrarna kan stängas. Ett ytterst lustigt skådespel för annars cyklande umeåbor. I de fall det ändå finns lediga sittplatser i en vagn visar sig istället den iranska hövligheten då två personer kan föra en lång konversation med varandra där de flertalet gånger erbjuder varandra platsen och tacka nej till den.

Första dagen i Teheran lyckades vi komma över en engelskspråkig tidning, en tidning som givetvis var regimen nära och som vi betalade hela 3500 rials för. Stor summa men litet värde kan man väl säga då det motsvarar en dryg krona (enligt den inofficiella växelkursen). I tidningen stod en hel del spännande analyser att läsa, exempelvis att EU felaktigt menar att Syriens regim begår övergrepp mot civilbefolkningen på grund av att de har problem med sin egen ekonomi. Enligt den iranska regimen pågår det inga övergrepp i Syrien varför de iranier som endast har tillgång till statliga medier inte vet något om vad som sker där. Det verkar dock som att en stor del av befolkningen ignorerar förbudet mot satelit-TV och därför såklart har tillgång till media från hela världen inklusive alla de iranska kanaler som sänder program på persiska från andra länder. Tidningen vi köpte kritiserar även med rätta västvärldens dubbelmoral eftersom den talar om demokrati men inte har något emot att stötta icke-demokratiska regimer för sin egen vinnings skull. Det är dock inte omöjligt att hitta spår av dubbelmoral vad det gäller den iranska regimen då de säger sig själva vara fredsidkare men inte har något emot Israels förstöring.

Utrikesministern informerar

Minnesmärke över Iran-Irakkriget. Vi förstår inte hur den sista meningen stämmer överens med tidningens förstasida.

Dagarna i Karaj/Teheran bestod mestadels av sight seeing. Vi besökte moskéer, basaren, bergen, parker. Överallt möttes vi av nyfikenhet och om vi någon gång såg lite vilsna ut kom det genast fram personer som erbjöd sin hjälp och som kunde gå väldigt långt för att hjälpa oss. Denna nyfikenheten kunde dock ibland bli besvärande då en hel restaurang kunde prata om varifrån vi var efter att någon hade haft modet att fråga oss om detta. Nyfikenheten kommer antagligen från att det knappt finns några västerländska turister i landet och kunde även ta sig uttryck i att vilja bli fotograferad tillsammans med oss. Vi finns därför numera med i ett antal för oss okända iraniers fotoalbum.

obekväm svensk

obekväma svenskar (efter att bilden tagits viskade hon "I love you". Fantastiskt hur kärlek kan uppstå vid första ögonkastet. Det sa visst bara klick.)

obekväma svenskar nr 2

Vi hade inte riktigt basaren för oss själva

sjalar/huvudbonader

Trappa i den gigantiska basaren

färska mandlar

Det krävdes tio kr och fjorton biljetter för att komma in i Golestanpalatsets museum

Dagens outfit då helig mans grav i moské skulle besökas

vacker moské

udda schampo?