Det går inte att komma ifrån att Esfahans moskéer är något av det vackraste vi har sett. Verkligen helt makalöst vackra och tyvärr har vi inte riktigt lyckats fånga deras skönhet på bild även om vi gjorde många försök.

Drottningens moské

Kungens moské (som efter revolutionen numera kallas imamens moské)

Kungens moské

Mattor i kungens moské som rullas ut vid fredagsbönen

Jamehmoskén är Irans största moské.

I Esfahan blev vi inbjudna att bo hos och fira No Ruz med familjen Jahanshahi (vår umeåkompis Navids familj). No Ruz är det persiska nyåret och är en familjehögtid då det äts mat i dagarna många. Under No Ruz åker hälften av landets invånare till Esfahan varför alla hotell, flyg och vägar är proppade. För att lösa boendeproblematiken används därför även idrottshallar där folk sätter upp tält. För vår del kunde vi inte fått bättre boende eftersom gästfriheten även i detta hem inte visste några gränser. Inte bara boende hade Navid ordnat utan även två eminenta guider (Megan och Mazi) som tog oss till alla möjliga sevärdheter. Både de och familjen Jahanshahi bjöd oss på den esfahanska delikatessen gaz, som är vit nougat med hackade mandlar eller pistagenötter. Fantastiskt goda är ordet och dessutom fantastiskt dåliga för tänderna enligt Dr Freidoon Jahanshahi.

No Ruz - det persiska nyåret firas vid vårdagjämningen och då ställer man fram olika saker i skålar på ett bord i sitt hem, alla saker med en särskild symbolik. Ett par guldfiskar är en av de saker som hör till. Här säljs de på marknaden.

Det är svårt att tänka sig en bättre tidpunkt än våren att fira årets start då ljuset och livet återvänder.

Navid Jahanshahi

Fönster i en populär och fin restaurang där vi åt middag med Megan och Mazi

Vattenpiprökning

Esfahan är även känt för sina många och vackra broar som sträcker sig över den livgivande floden

På innergården i en av de flera vackra armeniska kyrkorna i Esfahan. Totalt bor det cirka 400 000 armenier i Iran.

Även Moses svärfar firade No Ruz i Esfahan