En av de främsta anledningarna till att vi är i Odessa är förutom vår reslust, att Odessa Vineyard och församlingen Umeå Vineyard samarbetar. Hittills har samarbetet mest bestått av att Umeå Vineyard skickar en månatlig summa till Odessa Vineyard men förhoppningsvis kan församlingarna komma varandra närmare av att vi är här. Det bästa vore ju om det kunde leda till att församlingarna besökte varandra lite oftare.
grabbarna grus
Kolja
Kenniel och en annan indisk student
hängare
Andrei och Sasha
pastor Nastia
Att lära känna en församling och folket däri är alltid spännande eftersom det brukar vara en brokig skara människor. Så är även fallet med Odessa Vineyard. Gudstjänsterna befolkas till högre grad (än vad vi är vana vid) av folk från samhällets lägre skikt vilket får oss att tänka att det antagligen var just dessa som i stor utsträckning hängde med Jesus. Det sägs ju inte vara de friska utan de sjuka som behöver läkare…
Förutom gudstjänster och husgrupp (bibel- och bönesamling) är en viktig del av församlingsarbetet att besöka barnhem. Vi har inga siffror på hur många som bor på barnhem i Ukraina men har förstått att det är för många. Dessutom är barnhemmens ekonomiska situation rätt dålig vilket går ut över barnen. En insats som kyrkan här gjorde för några år sen var att renovera ett mögelhärjat barnhem. Utöver sådana speciella insatser besöks några barnhem varje vecka. På barnhemmen som Odessa vineyard besöker är barnen i åldrarna 6-18. Då de fyller 18 slussas de ut i samhället och en bister verklighet. Siffror som Odessa Vineyards pastor Nastia nämner är att 90 procent av tjejerna hamnar i prostitution och 90 procent av killarna i kriminalitet. Inga uppmuntrande siffror. I fredags var vi och pysslade med följande barn. HÄR! kan du höra deras skönsång.
Frågan är om något av dessa barn kommer att klara sig undan prostitution och kriminalitet. Odessa Vineyard hoppas i framtiden kunna starta ett utslussningshem för de som lämnar barnhemmen där de får lära sig ett yrke och på så sätt få bukt med den djävulska statistiken.
Vad fina bilder:)
Nu äntligen har jag läst er underbara blogg! Typ varje dygn har jag slagits av tanken men alltid på natten då datorn INTE skall startas… Men nu så! Har bara ett ord: GENI! Ni är helt enkelt bäst på reseblogg. Men kom hem nu. Kram! / Jonas B
Er blogg är fin och avskalad, även om det gör ont att läsa om verkligheten. Är ganska frustrerad över antalet barn, mängden behov och bristen på resurser. Tror på utbyten, på att ta del av varandras verklighet för att kanske göra en smula skillnad eller ingjuta en skärva hopp. Jag skulle därför inte se det som en fem månaders semester, inte heller studieresa, kanske främst ett sätt att dela med sig av och ta emot en annan verklighet. Tänker ofta på er. en och annan bön sänder jag ibland, när jag kommer ihåg det. Kram