Det är lätt att känna sig dum när man är utomlands av många anledningar inte minst eftersom man ofta måste fråga om de mest självklara saker. De flesta människor vill en väl men sen finns det ju de som kanske inte vill en lika väl. Busschauffören igår kväll tillhörde den första kategorin när han med emfas sa att vi var tvungna att åka med honom (fastän den inte skulle åka precis dit vi skulle) eftersom vi annars skulle behöva vänta i kylan utanför flygplatsen i en knapp timme. Han stannade sedan vid en metrostation och förklarade hur vi skulle åka för att komma till vår egentliga slutdestination. Under bussresan passade han dessutom på att ge oss en liten språklektion i rumänska. Med stor inlevelse och bullrande skratt när vi inte riktigt lyckades med uttalet lärde han oss säga både tack, snälla och ja. Väldigt schysst!

Idag stötte jag på en man utanför järnvägsstationen som sa till mig att plocka undan kameran när jag fotade några som skottade snö. De jag fotade var zigenare och de slår ner och rånar alla turister de ser. Han undrade vad jag gjorde i Bukarest och jag sa att jag var på väg därifrån och att jag precis hade köpt biljetter till Chisinau. Det fanns inte någon större möjlighet att detta tåg skulle gå då det kommit metervis med snö i Moldavien, menade han. Istället borde jag följa med honom till en annan järnvägsstation för att byta till bussbiljetter. Jag hoppade in i hans bil och han fortsatte att förklara hur farligt det var i Bukarest, inte minst på grund av zigenarna. Jag frågade honom om det inte då var dumdristigt av mig att åka med en främling i denna stad. Han förklarade dock att han känner ju sig själv så det var ingen fara, men han förstod min tanke. Väl framme vid järnvägsstationen var bussbiljettkontoret stängt varpå vi vände tillbaka. Han släppte av mig i stan men ville då ha pengar för bensinen. Då jag gav honom motsvarande en tia blev rätt upprörd. Det jag gav honom skulle inte ens räcka till ett glas vatten. Jag poängterade dock att han från början sagt att han inte ville ha några pengar. Man blir trött av hela tiden vara misstänksam, vill inte vara allt för godtrogen men heller inte döma folk på förhand. Under bilfärden berättade han också att ordet bulă är rumänsk slang för penis.

Angående tåget ska vi strax gå iväg till järnvägsstationen för att ta tåget som går kl 18.40 svensk tid. Får se om vi kommer iväg trots kylan och mannens råd.

Anstötligt och livsfarligt fotograferande

min julklapp från Jennifer 2008

Bukarest by day