Att åka tåg är som alla vet det bästa transportmedlet eftersom man kan sitta, ligga, stå och gå under färden. Det ger helt enkelt inte den klaustrofobiska känsla som lätt infinner sig när man färdas med buss eller flyg. Men i länder utan järnväg måste man ibland dock foga sig, bita ihop och köpa en bussbiljett. Tyvärr rörde det sig denna gång om en 24 timmar lång bussresa mellan Vientiane och Hanoi. Vi blev hänvisade till sätena längst bak i bussen och bredvid oss hamnade en ryss och två finländare. I raden framför satt nyazeeländare och britter. Finnarna kunde engelska men ville inte prata, ryssen ville prata men kunde inte engelska. Vi kunde varken finska eller ryska. Ni kan själv gissa vilken av raderna som förde mest liv.

Färden mellan Vientiane och Hanoi tar ungefär 18 timmar om den körs i ett sträck. Trots detta envisas bussbolaget av någon anledning med att lämna Vientiane redan vid sextiden på kvällen vilket ledde till att vi i bussen fick vänta fem timmar vid gränsen innan gränsstationen öppnades klockan sju på morgonen. Av miljöhänsyn var det ypperligt att bussen stängdes av under denna väntan. Dessvärre innebar denna miljömedvetenhet (om nu detta var anledningen) att bussens temperatur blev densamma som den tropiska nattens. Svetten rann där vi låg inklämda fem i rad på 50 centimeters britsar och försökte sova.

Obekvämt transportmedel

Bekvämt transportmedel trots att det är tredje klass

Väl framme i Hanoi firade vi Vietnams återföreningsdag genom att äta stadens färska vårrullar som rekommenderas i varje guidebok. De finns med olika innehåll. Restaurangen vi gick till hade bara en sort varpå vi fick nem phu. Innehållet var svårdefinierat och smaken inte den bästa. Efter att ha ätit det en andra gång berättade google att nem phu är vårrullar med strimlad grishud och rismjöl. Bra att man kan laga mat av det också även om vi föredrar vingummi. Det blev inget förstamajtåg men väl ett besök av Ho Chi Minhs maosoleum och museum. Det sistnämnda innehöll hyllningar av ledaren och allsköns socialistiska slagord.  Museet verkar vara det enda socialistiska i Vietnam; utanför museets väggar frodas kapitalismen.

Några av Hanois tusentals motorcyklar

Ballonger

Återföreningsdagsfirande

Ho Chi Mins mausoleum

På väg till Hulongbukten

Hulongbukten

Flytande fiskeby i Hulongbukten