Allt är inte guld som glimmar

I fem dagar reste vi runt i Spanien tillsammans med vår gode vän Ruben Flores. Under vistelsen besökte vi hans släktingar i bl.a. Aldeahermosa. Förutom deras generositet var även den ekonomiska krisen påtaglig. Majoriteten av alla i byn har sin huvudsakliga inkomstkälla i olivoljan, byn ligger i Andalusien som är världens största olivoljeproducent. När Ruben för ca tio år sedan besökte Aldeahermosa var byn full av framtidstro. Det byggdes nya hus, nya bilar inköptes och gamla hus restaurerades. Nu är situationen en annan inte minst på grund av att priset på olivoljan sjunkit kraftigt. TV-sändningarna och samtalen runt middagsbordet präglades av den enligt spanska mått extrema kylan ute och oro inför hur de ska lyckas betala räntan på sina lån. Inte minst de äldre i byn har hela sitt liv i byn, sina vänner, sina släktingar, sitt arbete och sina olivträd – ett jordbruk de byggt upp under många år. Att flytta till Barcelona för att arbeta är därmed inget alternativ. Andra släktingar till Ruben hade dock planer på att flytta utomlands vilket inte är det lättaste när lånet på huset överstiger husets nuvarande värde.

Trots den ekonomiska krisen är det fortfarande sanslöst vackert i och runt byn.

De sista dagarna i Spanien spenderades i Barcelona. Väldigt få foton togs där eftersom fotosuget inbland helt enkelt inte vill infinna sig. Fotbollssuget var dock på topp! Enligt information skulle matchen mellan FC Barcelona och Real Sociedad gå på söndagsaftonen men när vi sitter och käkar halväcklig turisttapas på lördagskvällen framför en tv med maxad volym hör Ruben att matchen ska starta inom några minuter. Efter lite velande, och en vänlig barcelonabos optimistiska tilltro till att det skulle gå att köpa biljetter efter matchstart, slänger vi oss i en taxi. Chauffören som lyssnar till matchreferat på radion inser själv det tragiska i att missa början på en match och trycker gasen i botten (och släpper den inte förrän vi är framme vid Camp Nou). Ruben som är eld och lågor eftersom det är hans barndomsdröm att se FC Barcelona live springer upp för trapporna i tempo som vi med möda klarar av att hålla. Efter att ha sprungit upp för cirka tjugo trappor (vi köpte de minst dyra biljetterna som dock uppgraderades till betydligt bättre efter halvlek då arenan inte ens var halvfull på grund av kylan) inser vi att arenan till och med måste vara större än Olympia i Helsingborg. Matchen var inte strålande men dock underhållande. Världens bäste spelare gjorde en halvbra insats men gjorde likväl ett mål och en assist. (De två sista bilderna i detta inlägg har Ruben tagit.)