Tåget går klockan 14.53 och är framme 21.26 påföljande dag. Det kommer ankomma i tid. Tågen avgår och ankommer alltid i tid i Ryssland vilket kanske mest beror på goda tidsmarginaler. (Tidsmarginalerna beror i sin tur på att cheferna får lön utifrån hur väl tidtabeller hålls (det kanske vore något för SJ?).) Men det är mer än trettioen och en halv timme tills det är dags att kliva av tåget. Vad gör man?

Bäddar. Tar ut två lakan, ett örngott och en liten handduk ur plastpåsen som är placerad på britsen. Kompletterar med en tjock filt om det är kallt i vagnen.
Äter. Vid väldigt lyxiga tillfällen rökt fisk som köps direkt från en av många kvinnor på perrongen. Vid övriga middagar nudlar som mjukgörs av hett vatten från den koleldade samovaren som finns i varje vagn.
Pratar, eller försöker prata med mer eller mindre pratsugna medpassagerare. (Guide-böckernas ordrlistor längst bak är användbar och har visat sig vara oerhört fascinerande för flera av reskamraterna.) Spelar senare spel med någon i samma kupé.
Sover. Närhelst tröttheten gör sig märkbar gungar tåget en till sömns. Stoppar in öronproppar när snarkoljuden är allt för plågsamma. Snarkar.
Går på toa. Ibland luktar det havsbris av doftsprejen. Ibland luktar det annat.
Läser eller lyssnar på bok. Skriver dagbok. Läser in sig på nästa resmål genom Lonely Planet och Landguiden. Gör upp planer för vistelsen där.
Fikar. Skalar en gurka eller en morot. Äter smaskig rysk choklad. Eller amerikansk.
Lyssnar på musik. Virkar. Klipper naglarna.
Tittar ut. Drömmer sig bort. Oroar sig för framtiden. Funderar över sig själv och över hur livet ska/kan/bör levas.
Dricker te. Eller öl köpt från den lilla kioskvagnen som tågpersonalen kör förbi med några gånger i timmen.
Lär känna sin livspartner.
Bäddar av.

Fiskmål

Hatthyllsinstruktioner, kvarleva från 50-talet?

Trevlig kiosk vid tågstation

Erlian - Ulan Bator

Ulan Bator - Irkutsk

Bajkalsjötåget

Novosibirsk - Jekaterinburg

Vagn nummer 4

Ljudbokslyssnande

Tedrickande